Andra människors pengar

Det senaste året har fondhärvorna avlöst varandra. Det började med att Dagens Industri uppmärksammade att fond­bolaget Falcon Funds misstänktes ha fört ut miljardbelopp ur sina fonder till fondbolagets ägare. Därefter följde Svenska ­Dagbladets granskning av Allra, med namnkunniga personer som Ebba Lindsö, Thomas Bodström och Meg Tivéus i styrelsen. Allra anklagades för att ha tagit ut höga avgifter och för att ha köpt finansiella instrument som skapar mer värde för fondbolagets ägare än för kunderna.

Skandalerna har bidragit till att sätta premiepensionssystemet i rampljuset. Redan i juli 2014 beslutade regeringen att utreda PPM och i höstas hamnade en rapport på regeringens bord. Samtidigt kommer nya EU-regler. Även de syftar till att stärka konsumentskyddet. Framför allt vill reglerna förhindra att fondbolagen betalar provisioner till rådgivarna för att få dem att välja deras fonder.

Men många i branschen är kritiska till de förändringar som föreslås. De riskerar att gynna de stora, i synnerhet storbankerna, på bekostnad av de små, anser belackarna. Andra menar att reglerna inte räcker för att skydda konsumenterna.

***

Premiepensionssystemet lanserades år 2000. I det gamla ATP-systemet betalade de som yrkesarbetade för pensionärerna. När gruppen äldre växte blev systemet ohållbart och riskerade knäcka statens ­finanser. Därför utformades det nya premiebestämda systemet. Det innebär att varje individs ­pension bestäms av hur mycket just den personen bidragit med till systemet. En nyhet var också att spararna själva fick placera en mindre del av sin pension, 2,5 procent, genom att välja fonder på Pensionsmyndighetens fondtorg.

Frågan om individens möjlighet att välja hur pengarna skulle placeras var delvis ideologiskt driven. Det var ett försök att komma ifrån etablerandet av ytterligare en enorm AP-fond, och i stället släppa fram privata aktörer och samtidigt låta individen ta ett större ­ansvar för sin pension.

Men systemet verkade dock snabbt växa Premiepensionsmyndigheten ur händerna. Det tiotal fonder som PPM hade trott skulle finnas på fondtorget har i dag vuxit till 800. Tillsammans förvaltas där 1 000 miljarder kronor.

Den som inte gör ett aktivt val får sina pengar förvaltade av statliga Sjunde AP-fondens Såfa. Fonden förvaltar i dag PPM-pengar åt omkring 3,5 miljoner svenskar. Men 52 procent av Sveriges 5,7 miljoner pensionssparare (och 1,3 miljoner pensionärer) har valt att göra ett aktivt val, vilket gör behovet centralt med ett väl fungerande system.

Den senaste tidens skandaler har satt fingret på uppenbara svagheter i PPM. Flera oseriösa fondbolag har på olika sätt lockat till sig pensionspengar.

Allra hade 130 000 sparare och 22 miljarder under förvaltning vid årsskiftet. I mitten på mars slängdes fonden ut från fondtorget efter att media börjat granska bolaget. Pensionsmyndighetens efterföljande utredning visade att bolaget inte jobbat för fondandelsägarnas bästa.

Alla turer är sannolikt långt ifrån klarlagda, men Pensionsmyndigheten anser sig ha tillräckligt för att göra en polisanmälan. Även bolagets revisorer, Deloitte, har polisanmält bolaget.

I samma veva passade Pensionsmyndigheten även på att släcka ned fondbolaget Life Funds två fonder i PPM-systemet, ­eftersom man i sin granskning hittat kopplingar mellan ägare i Allra och Life Funds. Andra PPM-fonder som tidigare stängts av från PPM är Falcon Funds som för tillfället utreds av Ekobrottsmyndigheten för bedrägerier i miljardklassen. Strax före årsskiftet avregistrerades även GFG och Fondeum från fondtorget för att deras fonder av olika skäl inte ansetts lämpliga att vara kvar.

PPM-systemet har genom åren väckt en hel del kritik, inte minst för att vissa sparare haft en usel avkastning. Den kritiken har knappast minskat efter den senaste tidens skandaler.

– Det har varit alldeles för lågt ställda krav på de aktörer som haft en möjlighet att få verka på fondtorget. Punkt slut. Det har i princip inte krävts någonting, sa socialförsäkringsminister Annika Strandhäll, som leder riksdagens pensionsgrupp, till TT i samband med Allras avregistrering.

Nyligen gjorde också statsminister Löfven (S) ett politiskt utspel som skakade om de politiska partierna. Om de borgerliga partierna inte går med på att göra om PPM i grunden hotar han med att jobba för att skrota hela PPM-systemet och helt sonika riva upp pensionsöverenskommelsen från 1994.

Den nya PPM-utredningen pekar bland annat på att antalet fonder är för många. En åsikt som bland annat förfäktas av förra finansmarknadsministern Peter Norman (M), som själv också varit vd för just Sjunde AP-fonden. Enligt honom är individen ett lätt byte för oseriösa aktörer. Dessutom hävdar Norman att flera hundra fonder är fullständigt oöverblickbart och att valen därmed aldrig kan fattas på rationella grunder.

På senare tid har även Moderaternas ekonomisk-politiske talesperson Ulf Kristersson, som tidigare varit socialförsäkringsminister, öppnat dörren för att minska antalet fonder inom PPM.

Men många i branschen tycker att det är en dålig idé. Genom att minska antalet fonder missar man målet.

– Vi ser det inte som en fråga om antal fonder, det viktiga är att premiepensionsspararna erbjuds ett brett utbud av välskötta och seriösa fonder, säger Fredrik Nordström, vd för Fondbolagens förening.

De har i stället föreslagit att begränsa ­antalet fonder genom att införa en årlig avgift. Är det en fond med svag avkastning och få sparare så kommer fondbolaget självt att ta bort den från systemet.

Fredrik Nordström anser att premie­pensionssystemet hittills har levererat. Systemet har gett spararna avkastning över tid och samtidigt gett dem möjlighet att anpassa sparandet till den egna situationen och risknivån.

– Om en stor andel av löneutrymmet tas i anspråk för pensionssystemet så är det också rimligt att individerna får ett inflytande över hur pengarna placeras, säger han.

Ett annat förslag i Premiepensions­utredningen är att sparare ska tvingas göras om sina val efter sju år. I annat fall flyttas pengarna till Såfa.

– Det är inte en vettig lösning. Däremot tror vi att det är viktigt att uppmärksamma spararna på behovet av att regelbundet se över sina val och byta fonder om utvecklingen inte är gynnsam. Här skulle vi gärna se att Pensionsmyndigheten utvecklade ­information och hjälpmedel för att underlätta medvetna val, säger Fredrik Nordström.

Tricket för att tjäna pengar på förvaltning är stordrift. Erik Lidén, som är vd för fondbolaget Insiderfonder, har på sin blogg försökt ge en bild av vad som krävs för att ett fondbolag ska tjäna pengar. Enligt honom gör fonder som förvaltar under en miljard kronor sannolikt en blygsam eller ingen vinst alls. Den som förvaltar mellan 1 och 5 miljarder bör göra vinst, beroende på hur intäktsfördelningen sker mellan förvaltare och kund, och över 5 miljarder kronor borde resultera i en hälsosam vinst oberoende av hur förvaltningen går. Det är först med en förvaltning över 40 miljarder som fondbolagen kan tjäna de verkligt stora beloppen. I takt med att nya regler införs ökar vikten av att vara stor.

För mindre spelare är därför det kapital som kommer in från PPM viktigt. Branschen är också full av förslag på hur man ska göra för att förbättra för konsumenten, utan att missgynna branschen.

Det talas om alltifrån att läsa privatekonomi i grundskolan till att införa någon form av certifiering för att få vara med i systemet. Att förbjuda nystartade fonder eller att införa ett Rot-avdrag för finansiell rådgivning är andra idéer. Liksom en mer rigorös kontroll från svenska Finansinspektionens sida. I dag kan fonder registreras utomlands och lyda under utländska inspektioner. Falcon Funds var exempelvis registrerade på Malta.

Pensionsutredningen är inte det enda som gör att branschen står inför stora förändringar. Innan året är slut ska fondbolagen också ha infört de nya så kallade Mifid 2-reglerna, ett EU-regelverk som berör investerings- och värdepappersrådgivning, vars syfte är att tvinga rådgivarna att ha kundens bästa för ögonen och inte den egna provisionen.

– Bra att man städar upp på pensionsområdet. Det är förfärligt vad det är otransparent och kundovänligt. Vi har väntat länge på att politiker och regelmakarna ska ta sitt ­ansvar, säger Nordnets vd Håkan Nyberg.

Vanligast är att fondbolagen betalar provision till rådgivare som rekommenderar fonden. Resultatet av det har blivit att rådgivarna har ett intresse av att välja den fond som ger bäst provision till rådgivaren, snarare än den som är bäst för kunden.

När de nya Mifid 2-reglerna införs får de rådgivare som kallar sig oberoende inte ta emot någon provision.

– Det här skulle utveckla en helt ny bransch för alla rådgivare. I dag är i princip nästan alla säljare, säger Per H Börjesson på Spiltan.

Förhoppningen är att det ska växa fram en rådgivning som inte är kopplad till den ersättning rådgivaren får för att rekommendera en produkt.

– Fortsatt utveckling av konsumentskyddsregler, som ökade krav på transparens av kostnader och avgifter, är bra för spararna. Man kommer att tydliggöra vad man som kund betalar för distributionen och själva förvaltningen av fonden, säger Per Wennberg, Skagen Fonders vd i Sverige.

Försäkringsmäklarna har ofta fått kritik för att tjäna mycket pengar på provisioner. Enligt Gustaf Rentzhog på investeringsrådgivaren Söderberg & Partners har mycket gjorts för att öka transparensen i rådgivningen. Han tycker att förslaget är bra.

– Mifid 2 kommer att stärka upp mycket av det som redan finns, som att man ska jobba för kundens bästa, det är jättebra, säger vd Gustaf Rentzhog.

Fristående fondbolag ska även i fortsättningen kunna få betala för att få distribuera sina produkter via bankernas, nätmäklarnas eller försäkringsmäklarnas kanaler.

– Det är positivt för det breda utbudet och för konkurrensen, säger Fondbolagens förenings vd Fredrik Nordström.

För de aktörer som väljer att kalla sig beroende blir det fortsatt fritt fram att ta emot provision, men bara om det är till fördel för kunden. Med andra ord måste det vara tydligt hur provisionen höjer kvaliteten på rådgivningstjänsten.

Exakt vad höja kvaliteten betyder och hur EU-reglerna ska översättas till den svenska marknaden vet inte branschen än. Bollen ligger hos Finansinspektionen. Information väntas först till sommaren och branschen är otålig.

– Det återstår fortfarande att se hur Finans­inspektionen tolkar det nya regelverket. Det är viktigt att tillsynsmyndigheterna samarbetar vad gäller tolkningen om vad som höjer kvaliteten på en tjänst till spararen. Här är jag lite orolig för att praxis kommer att gå isär mellan länderna, säger Per Wennberg.

Djävulen bor som bekant i detaljerna. Inte ens Finansinspektionen vet i dagsläget hur regelverket ska utformas i Sverige. Myndigheten hoppades länge att EU skulle komma med ett skarpt heltäckande provisionsförbud, likt det som finns i Nederländerna och England. Så blir det inte.

– Vi hade velat se ett bredare förbud mot provisioner vid investeringsrådgivning och portföljförvaltning. Vi menar att det är svårt att dra en gräns mellan vilka provisioner som är skadliga för konsumenterna och vilka som inte är det. All rörlig ersättning som påverkas av vilka produkter som rekommenderas riskerar att skapa en konflikt mellan konsumentens bästa och rådgivarens intjäning, säger Malin Omberg, chef för konsumentskydd på Finansinspektionen.

Värdepappersutredningen som gjordes för ett antal år sedan, inför Mifid-direktivet, föreslog att Sverige skulle gå längre än EU-regleringen och införa ett totalt provisionsförbud vid all finansiell rådgivning och försäljning. Precis så som Finansinspektionen ville ha det. Slutsatserna mötte starkt motstånd från remissinstanserna.

På Nordnet är man besvikna på sin egen bransch och tycker att det hade varit en god idé att gå längre än man absolut måste.

– Branschen har ett gyllene tillfälle att återupprätta förtroendet hos allmänheten. I stället har det pågått lobbyarbete om att göra så lite som möjligt och fortsätta i inkörda spår. Det är synd, säger Håkan Nyberg.

Spiltans vd Per H Börjesson tror i slut­ändan inte att blir någon större förändring från i dag.

– Lobbyingkrafterna är starka. Det som kommer ut i slutändan riskerar att bli en halvmesyr. Folk förstår inte att avgifter på 1–2 procent av kapitalet, med ränta på ränta-effekten, gör att du som sparare förlorar 30,50 eller 70 procent av ditt slutresultat.

Gustaf Rentzhog tror att hela branschen rör sig mot en modell där kunden betalar ett arvode som är lika stort oavsett vilken produkt hon väljer: räntefond, indexfond eller aktivt förvaltad fond.

– Vi jobbar så redan i dag och tror att de som vill konkurrera med rådgivning inom så kallad private banking kommer att behöva följa efter ganska snart. Det kommer leda till en positiv förändring hos bankerna, eftersom utbuden kan komma att breddas till att innefatta fler externa fonder och andelen indexfonder kan öka, säger han.

Men Rentzhog ser samtidigt en fara med det nya regelverket, där de förmögna kunderna får rådgivning medan de mindre spararna får klara sig själva, något Rentzhog anser har skett i England. Mindre sparare har i stor utsträckning blivit utlämnade åt digitala gör-det-själv-tjänster.

Men det är inte bara mindre sparare som kan hamna i kläm; även mindre fondbolag får det tuffare om indexfonder och billigare fonder får en allt större plats i spararnas portföljer. Och det i sin tur kan leda till sämre konkurrens på marknaden.

Men enligt Nordnet behöver det inte bli ett problem. Nätbanken ser i stället en ­affärsmöjlighet och håller på att utarbeta ett antal digitala tjänster som ska fylla den lucka som uppstår när sparare inte vill betala, men ­behöver rådgivning.

– Bra rådgivning behöver inte kosta så mycket och digital rådgivning, så kallad robotrådgivning, kan i många fall vara bättre än den rådgivning du får av en människa. Robotrådgivning är neutral, rationell och utan incitament att rekommendera fonder med höga avgifter, säger Håkan Nyberg.

En annan viktig nyhet i Mifid 2 – vid sidan av skärpta provisionsregler – är reglerna som ställer tydligare krav på produktutvecklare att ta ansvar över vilka produkter de tar fram och säljer på marknaden.

– Företag måste definiera en målgrupp av konsumenter som en sparprodukt är lämplig för, anpassa exempelvis kostnad och risk utifrån målgruppens behov och sedan följa upp att produkten säljs på rätt sätt till rätt konsumenter. De här reglerna påverkar alla företag som utvecklar sparprodukter, säger Malin Omberg.

Särskilt stort arbete med det här väntar de största producenterna av fonder, sparförsäkringar och strukturerade produkter – de stora bankerna och försäkringsbolagen.

TEXT: Karolina Palutko Macéus

Pengarna i soffan

Såfa är en slags generationsfond där risken minskar i takt med att spararen blir äldre. Avgiften i Såfa är 0,11 procent, medan snittet för fonderna i systemet ligger på 0,23 procent. Men ingen får ta ut en högre avgift än 0,89 procent.

Såfa har lyckats bra. I fjol gav fonden en avkastning på 17 procent, nästan dubbelt så mycket som fonderna på PPM:s fondtorg i snitt. Även sett sedan starten är fondens avkastning på 149 procent bättre än snittet för fonderna som stannar på 63 procent. En förklaring till Såfas höga goda avkastning är belåning.

Allt fler sparare verkar ha fått nys om det goda resultatet. Av fjolårets drygt 180 000 nya sparare var det bara 1 procent som gjorde ett eget val. I dag förvaltar Såfa PPM-pengar åt omkring 3,5 miljoner svenskar.