Analys: Ta rygg på Douglas & Schörling!

Didner & Gerge är dock noga med att inte följa alla Johnar. Deras två älsklingar heter Gustaf Douglas och Melker Schörling. Vid årsskiftet hade fondstjärnorna aktier i fem Douglasbolag och i tre Schörlingbolag.

Det har varit en lönsam strategi i år. En portfölj med Schörlings små och medelstora företag har givit en uppgång med 10 procent. Douglas dito ligger knappt på plus, men bara affärssystemföretaget IFS har gått sämre än index.

De logiska köpskälen är att bägge vet hur man driver företag. Till skillnad från Wallenbergarna sitter de i samma båt som de mindre aktieägarna, de tar sitt ägaransvar och kan värdera företag. De har också en bra historia av att attrahera och behålla framgångsrika företagsledare. Carl-Henric Svanberg i Assa Abloy delar båda på. Ola Rollén, påläggskalv från Sandvik, lyckades Schörling rekrytera till Hexagon och Jerker Hartwall lockades över från Perstorp till Karlshamns.

Den som följer efter Schörling får fyra produktbolag. Alla utom Karlshamns har förvärv högt på agendan. Samtliga håller på att struktureras om och Hexagon och Bong är i färd med att dra in nya pengar från aktieägarna. Positivt är att förväntningarna på att de ska lyckas inte är speciellt höga. Det gäller i synnerhet det fjärde bolaget Nibe.

Douglas erbjuder en mer blandad mix men han tycks ändå ha en förkärlek för bygg-och fastighetsbranschen. Nea, Sweco, Fagerhult och Hufvudstaden är alla beroende av den. På köpet täcks även två tredjedelar av privatkapitalisten Carl Bennets portfölj in, Getinge och Elanders. Gökungen är affärssystemföretaget IFS.

En fördel du har mot de två är att du kan välja bort aktier du inte sympatiserar med. Är Douglas bättre än dig på att bedöma IT? Kanske inte. En annan fördel är att slå ihop bägges portföljer och förvandla två tunna portföljer till en intressant med elva aktier som ger en riktigt skaplig riskspridning.

Jämförs värderingarna ligger Douglasbolagen på p/e-tal om 11-12 på 2003 års vinst och Schörlings på 9-11. Några fantasivärderingar är det inte frågan om och bland de elva bolagen finns det åtminstone tre där det med lätthet går att argumentera för en högre prislapp.

Nibe – lönsam snabbväxare inom värmeprodukter. Två större omstruktureringar i fjol tyngde resultatet. Ledningen står fast vid målen att organiskt och via förvärv växa med 20 procent i år och nästa med fortsatt god lönsamhet. Målet är 10 procents rörelsemarginal. Historiskt har bolaget klarat det. Aktien är lågt värderad, 8-9 gånger vinsten för 2003.

Fagerhult – ljusarmaturföretag som lönsamt, försiktigt och av egen kraft vuxit med mellan 7 och 14 procent de senaste fem åren. Exportframgångar och en större utlandsandel talar för att den kan bli högre i framtiden. I fjol ökade exporten med 34 procent. Det har fått aktiemarknaden att tro på mer. Mend den stabilitet företaget visat är aktien ändå måttligt värderad, 12-13 gånger vinsten 2003.

Hexagon – konglomeratet som har expanderat hårt inom mätteknik och planerar fortsatta miljardköp. Har en rullande omsättning på 7 miljarder kronor men hade i fjol en marginal på bara 2 procent. Aktien är ett vad på att den förvärvskompetens som finns i styrelsen med bland annat Carl-Henric Svanberg ska kunna appliceras på Hexagon. Värderingen skvallrar om att placerarna inte riktigt tror det. Köpläge för den med motsatt uppfattning.