ANALYS: Skandia Peterssons chans

När Lars-Eric Petersson flyttade över sina saker till VD-svitenpå Skandia häromveckan övertog han ett vilset bolag. Nederlageti striden om Stadshypotek har tärt på självförtroendet. Denavblåsta 20-miljardersaffären innebär också att bolaget harblottlagt sin svaga finansiella ställning. Under hösten harSkandia dessutom drabbats av negativ uppmärksamhet på grund avhöga avgiftsuttag inom Skandia Link.

Än viktigare är förstås att koncernen gjort så dåligt ifrån sigde senaste tio åren, med utbyggnaden av den internationellasparrörelsen AFS och köpet av norska Vesta som viktiga undantag.Under åren 1986-95 tjänade försäkringsrörelsen bara 1,5miljarder kronor totalt. Än sämre hade det sett ut om resultaten,vilket hade varit rimligt, belastats med goodwillavskrivningaroch räntekostnader.

Bolagets förmögenhet, konsolideringskapitalet, var drygt 18miljarder kronor i september 1996. Det låter stort och bra. Slårman ut detta på antalet aktier och räknar exklusive nyemissionen1994 innebär det emellertid en medioker utveckling. Sannoliktnådde konsolideringskapitalet per aktie, exklusive nyemissionen,inte heller under 1996 upp till toppnivån 1989.

WOLRATHEFFEKTENAktien piggnade till märkbart när Björn Wolrath tillkännagav sinavgång i slutet av september och steg tio kronor. När budet påStadshypotek presenterades den 25 november föll kursen med sommest 20 kronor för att sedan återhämta sig litet när affäreninte blev av.

Budskapet från aktiemarknaden har varit klart. Wolrathrabattenvisade sig vara betydande. Kursfallet i november visade hurbörsen resignerat konstaterade att allt tydligen förblivit viddet gamla och att Skandialedningen verkade fortsätta attprioritera visioner och stora affärer framför att fokusera pålönsamhet och renodling av den snåriga koncernen. Uppgången islutet av december kan tolkas som en lättnadens suck över att såtill slut inte blev fallet.

FÖRSÖK ATT KÖPA TIDPå kort sikt hade ett förvärv av det kassastinna Stadshypotekgynnat Skandia. I ett slag hade de finansiella problemen lösts.Tillförseln av en kreditstock på 300 miljarder hade skapat enfinansiell koncern med stor stabilitet och betydande slagkraft.Man kan knappast klandra ledningen för att den försökte kommaöver Stadshypotek. Det finns få tillgängliga partner och enstrukturering av den svenska finanssektorn är oundviklig. Därförgäller det att fånga tillfället i flykten, vilket Skandiaförsökte göra.

Men ur aktiemarknadens perspektiv var affären inte självklar.Förvärvet skulle ha köpt tid och gjort att Skandia, i Wolrathskanda, kunnat skjuta upp de obehagliga nedskärnings- ochavyttringsbesluten ytterligare några år.

Nu gäller det dock att blicka framåt. Det har rests tvivel på omPetersson är rätt person att föra Skandia in i 2000-talet.Aktiemarknaden hade nog föredragit en externrekryterad chef,eftersom en sådan klarare hade markerat att det nu skulle bliett trendbrott för koncernen. Men det blev alltså Petersson,Wolraths ställföreträdare.

INGEN HET AKTIEI början av januari 1997, när detta skrivs, är Skandia inteprecis någon het aktie. Förväntningarna på den nye VD:n är lågtställda. För Petersson är detta en stor fördel. Skandia är intei kris, men vilsenheten är utbredd. Ledningen måste göra allvarav att nå de strategiska målen, vilket inte alla tror kommer attske. Skandia har ju ofta lovat runt, men hållit tunt. Högst upppå listan står att återställa företagets förtroende påaktiemarknaden. Fokusering på värde för Skandias aktieägare ärnumera, enligt ledningens presentation den 17 december, denförsta av tre pelare i koncernens framtida strategi. De bådaandra är konsolidering av Skandia Norden och den globalaexpansionen inom AFS.

Det finns mycket som tyder på att den närmaste tiden kan blibåde händelserik och givande för Skandias aktieägare. Det ärmycket osannolikt att allt bara förblir vid det gamla, somaktiemarknaden tycks tro just nu. Tvärtom bör det oväntadestyrelsebeslutet i höstas om att byta ut Wolrath tolkas som attPetersson verkligen har mandat att ändra kursen. Någon mjukavgång som aviseras lång tid i förväg och där VD belönas medordförandeposten var det ju inte fråga om.

Lars-Eric Petersson har inte rykte om sig att vara någon erfarenförändrare av tjänsteorganisationer. Denne 46-årige civilekonom,som ser äldre ut än han faktiskt är, är heller inte någotyrväder. Men det behöver inte innebära att den nye chefen är enförvaltartyp. Särskilt inte som problembeskrivningen är tydligoch göra-listan är given.

SVIKNA LÖFTENBetoningen av aktieägarvärde är än så länge en tom fras. Undermånga år har Skandia lovat högre vinster och rejälutdelningstillväxt. Men så har det dykt upp någon oväntad surdegnågonstans i koncernen. Efter tvåmiljarderstappet på amerikanskaåterförsäkringar i 1995 års bokslut kommer måhända nyareserveringar för den italienska motorförsäkringsaffären i 1996års räkenskaper. Ledningens tricksande med rösträttsreglerna ochtveksamma internaffärer med Skandia Liv och med fondbolaget förinte heller tanken till aktieägarvänlighet.

Detsamma gäller Skandias snåriga och för många utomståendeobegripliga redovisning. På det området har Trygg-Hansa, delvistack vare sin litenhet, visat att försäkringsbolags räkenskaperkan vara enkla och tydliga. Men Skandia har fortsatt att fördelakostnader och vinster mellan en mängd nivåer och på ofta oklaragrunder.

Trygg har skördat frukterna av sin öppenhet. Även Skandia kannog få upp sitt börsvärde om man tar bortmörkläggningsgardinerna. På världens aktiemarknader ärledmotiven renodling och fokusering. Det gäller även iförsäkringsbranschen. Bolag slås samman och sidoverksamheterknoppas av för att sänka kostnaderna och öka effektiviteten.Mäklarhuset Merrill Lynch spår att antalet livbolag i USA kommeratt minska med 25 procent de kommande tre åren. Globalt haraktiviteten varit stor inom återförsäkring, där det skett tremegaaffärer under 1996. Men även inom direkt sakförsäkringhänder det saker. Holländska Aegon storshoppar i USA ochfransmännen och britterna presenterade varsin storaffär (AXA-UAPrespektive Royal-Sun Alliance). Det är möjligt att Skandia görett nytt försök att hitta en partner de närmaste åren. Dettagäller i första hand i samband med att den nordiskaförsäkringsbranschen stöps om, förklarade Petersson i enintervju med nyhetsbrevet Risk & Försäkring strax före jul.

INGA AKUTA VOLYMPROBLEMMen till skillnad från Trygg-Hansa har Skandia inga akutaproblem med för små volymer. Därför kan Skandia ägna sig åt attgneta och spara internt. Koncernen behöver sänka kostnaderna ochrikta om organisationen så att den svarar mot 2000-talets krav(se separat artikel).

Väl så viktigt – ja, ur aktiemarknadens synpunkt än viktigare äratt sälja de verksamheter som hamnar bredvid pelare två och tre.Det innebär de italienska motorbolagen och antagligen ocksåsakbolagen i Storbritannien och USA, liksom internationellsakåterförsäkring och flygaffären (se särskild artikel). Det ärtroligt att den nya ledningen verkligen gör en rivstart i börjanav 1997. Att komma ur till exempel den italienska affären kankosta ytterligare pengar. Det kan också bli andra reserveringarsom på nytt åderlåter konsolideringskapitalet. Men enförsäljning av sådana sidoverksamheter, tillsammans med ettnågorlunda ambitiöst sparprogram i den svenska sakrörelsen,skulle nog ändå tolkas positivt av börsen och är knappastintecknat i dagens aktiekurser.

Petersson har alltså ett mandat att städa och renodla. Bästasättet att inleda är med en förtroendechock. Nya koncerncheferbrukar ofta plocka fram lik ur garderoben, och varför skulle detinte bli så i det här fallet?

För tidigt knoppa av AFS

Det har spekulerats mycket i en avknoppning av AFS. Men AFS–chefen Jan Carendi värjer sig mot idén och menar att den är förtidigt väckt. Uppenbarligen vill Skandia vänta några år. Tilldess kan kapitalbehovet klaras på annat sätt, exempelvis med ennyemission på 1,5 till två miljarder kronor. En nyemission iSkandia? Med den misstro som funnits mot bolaget på senare tidlåter detta som ett dåligt skämt. Men aktiemarknaden har oftakort minne. Hälften av aktiestocken ligger utomlands och etttrimmat och fokuserat Skandia med en ny ledning skulle ha enintressant profil. Med 15 procent av sakmarknaden är koncernenetta i Norden.

AFS-konceptet är lockande även om beroendet av den feberhetaamerikanska fondmarknaden, med dess koppling till New York–börsens utveckling, utgör en risk. Dessutom: i Sverige finnsinte så många alternativ för den som vill ha en exponering motförsäkringssektorn. Trygg-Hansa är en lilleputt om man ser tillpremieintäkten, och i det bolaget ligger dessutom merparten avaktierna på fasta händer.

Skandia har svikit förr. Imagemässigt är företaget nere förräkning. Men det finns också stor potential i bolaget, sombefinner sig i ett klassiskt turnaroundläge.

Med tanke på hur högt bankaktierna värderas i dag kan ett städatoch mer fokuserat Skandia bli en lovande defensiv placering.Därför är aktien köpvärd.