Analys: Handelsbanken bäst såklart

Bakom gapet mellan marknadens förväntningar och utfallet ligger, förutom reavinsterna, främst lägre kostnader än väntat och högre vinst inom Merchant banking. Det handlar om ganska volatila pengar, som kan vända nästa kvartal igen.

Alla bankerna har känt av börsnedgången, i form av trist utveckling inom investmentbankingen och samt alla aktierelaterade produkter som liv- och sparprodukter. SEB har tagit mest stryk här, och tappade exempelvis nära en miljard i provisionsintäkter, men det var väntat. Samtidigt har bankerna varit ”duktiga” på att tjäna pengar på sina räntor, i form av högre marginaler och ökade volymer.

Sparbankernas bostadsinstitut Spintab har exempelvis ökat sin marginal med 30 procent gentemot kund de senaste fyra åren.

Men bortsett från börsraset har ingen av bankerna ännu påverkats av konjunkturnedgången. Den enda som dramatiskt har ökat kreditförlusterna är Nordea, där de fördubblades till 0,14 procent av utlåningen. Men det är fortfarande en låg nivå.

Även om vi inte hamnar i samma situation som i början av 90-talet när det gällde miljardförluster, kommer kreditförlusterna säkert att tynga resultatet i bankerna mer de närmaste två-tre åren än de gjort de sista tre.

Handelsbanken var den enda av bankerna som ökade sin vinst, visserligen bara med sju procent, men det räckte för att distansera de andra. Föreningssparbankens vinst föll med nio procent, SEB tappade tretton procent och sämst gick det för Nordea vars vinst rasade med 24 procent.

Räntabiliteten på eget kapital varierar också kraftigt. ”Ordningsman” avgående VD:n för Handelsbanken Arne Mårtensson klarade 21,7 procent, därefter kommer SEB med 18,4, sedan Föreningssparbanken med 15,8 och sist Nordea med 14,1. Fast Nordea, som har en del goodwill i bagaget efter sina förvärvsrundor, redovisar hellre räntabiliteten före goodwill, och då hamnar den på 19,7 procent.

Det intressanta med Nordeas räntabilitet är kanske att trenden har varit fallande under flera kvartal, oavsett vilket mått man väljer. Samtidigt kan man konstatera att Nordeas ledning har känt sig fri att välja jämförelseobjekt och -perioder i rapporten, beroende på vilken som funkar bäst i det enskilda fallet.

Rapporten är ett sammelsurium av olika tidsperioder och jämförbara respektive absolut icke jämförbara tal. Det viktigaste skälet till rörigheten är förvärvet av norska Christiania Bank och Kreditkasse förra året. Det finns ingen pro forma redovisning där Kreditkassen ingår. Istället väljer Nordea godtyckligt ut perioder och sektorer där bolaget gör en jämförelse i texten, inte i tabellerna.

Vilken aktie är mest köpvärd då? SEB:s kurs steg initialt på rapporten, och Nordea och Handelsbanken har båda fått köprekommendationer från Merrill Lynch efter sina rapporter.

Nordea är visserligen störst, och visst räknar storleken. Men det räcker inte på långa vägar för att bli bäst, det ser vi gång på gång, inte bara i bankvärlden utan överallt. Nordea har, trots att de enligt egen utsago nu lagt de stora strukturaffärerna bakom sig (för tillfället), en lång väg att gå. Det kan visserligen finnas en potential framöver. Men det finns också stora risker, i form av dyra IT-projekt exempelvis.

En del av samma argument gäller även SEB och Föreningssparbanken, där risken är ännu högre. Det kommer inte att hända något dramatiskt med kursen i bolagen förrän fusionen är klar i höst. Och då börjar de verkliga svårigheterna. Det kommer ta tid och kosta pengar, blod, svett och tårar att sy ihop det där.

Under tiden kommer Handelsbanken att fortsätta ta kunder från dem och tjäna pengar. Det handlar om att ha pengar i handen eller i skogen. För mig är valet enkelt, jag föredrar ett bolag som har dem i handen.