Älskade indikatorer

Det händer allt oftare att unga pojkar och flickor besöker Villa Valör för att få karriärråd.

“Vilken bana ska jag ge mig in på när jag gått ut Handelshögskolan?” tycks vara en av ungdomens stora frågor just nu. Signaturens svar blir alltid: “Utbilda dig till ledande indikator. Om det är någonting som tycks intressera hela marknaden, så är det sådana.”

Ironi? Förvisso, men det uppskattar ju ungdomen. Och som all god ironi, rymmer den ett rejält korn av sanning.

De ledande indikatorerna är ju vår tids ledstjärnor.

Varför det då?

I brist på bättre, förstås.

En gång i tiden följde man företagsnyheter. Några gör det fortfarande, men förmodligen bara därför att de inte förstår bättre. Nyhetsvärdet av företagens informationsgivning är numera så gott som noll. Den gnutta ny information och nogsamt planterade vd-uttalanden som fortfarande finns i pressmeddelanden hamnar i investmentbankernas analysugnar, smälts ned och töms i prisbildningens smältdeglar.

Återstår att finna någonting annat, någonting “verkligt ” som kan tänkas ha “impact” (som påverkan numera heter) på valuta- ränte- och börsnoteringar innan nyheterna ens uppmärksammats av de företag, branscher, nationer och kontinenter som påverkas.

Svaret på frågan: “Vem i hela världen kan man lita på” är numera: De ledande indikatorerna. Och fan ta den som anmäler avvikande uppfattning. Så det så.

Ledande indikatorer är någonting att hålla sig i när det blåser. De är metaforer för begreppet “hela skiten”. När någon ska resa med en Finlandsfärja, frågar han eller hon sig sedan åtta år tillbaka hur det är med bogvisiret. När någon tittar över sina innehav i tekniksektorn och vill ha svar på frågan “och vad tusan gör jag i dag, då?” letar vederbörande gärna fram en ledande indikator för produktionen i relation till efterfrågan i halvledarindustrin i hopp om att få en ledtråd.

Till en början var klappjakten på ledande indikatorer säkert en god affär. Det är ofta så på finansmarknaden. Den som kommer på en idé tjänar multum; de första som hakar på tjänar också en hacka.

Efterföljarna ser bara dumma ut. Och just nu är Valörs intryck att det finns en skrälldus med folk därute som ser utpräglat dumma ut. Lyssna själv på resonemangen:

Varför går börsen upp? Jo, den senaste siffran för International Sawlumber Housebuilding Roof-assemblies i Michigan – som anses ha ett samband med konsumentefterfrågan i hela USA, vilket smittar av sig på inköpschefernas beteende i europeisk verkstadsindustri, vilket i sin tur är av oerhörd vikt för hur Ericssonkursen utvecklas – kom in något starkare än väntat på eftermiddagen. 48,19 mot förväntat 47,74, för att vara exakt.

Varför går börsen ned? Det så kallade Djakartaindex för tittarstatistikutvecklingen i “Expedition: Medelsvensson” på veckobasis visade en dramatisk år-mot-år-nedgång när det gäller kvinnor i åldrarna 15-49 år. Det är just i den kategorin som 75 procent av hushållens inköpsbeslut fattas, vilket innebär att efterfrågan på GPRS-telefoner möjligen inte påverkas tillräckligt positivt av den pågående reklamkampanjen i televisionen. Och eftersom marknaden just nu handlar såväl teleoperatörer som telefonutrustningsleverantörer på förväntningar om vinsterna under andra halvåret 2003, just då GPRS ska börja löna sig (som en ledande indikator för hur storebror 3G-telefonin kommer att löna sig 2005) måste slutsatsen bli att Ericsson ska ned med ett par spänn. I vart fall tills vi får ny statistik för hur parningsfrekvensen för den påsfläckade spjälkebjärstutingen i Ribbentropträsket i nordvästra Malaysia utvecklas. Siffran förväntas komma in på 59,18 picojoule, upp 2,34 procent mot förra månaden, och offentliggörs på torsdag 15.10 svensk tid. Om inte brevduvorna därifrån är försenade.

En sak är dock säker: de ledande indikatorernas dagar är räknade. Ty en ledande indikator på att en trend snart har gjort sitt är att den har blivit så etablerad att till och med en krönikör i ekonomisk veckopress uppmärksammar den.