Alliansen måste inse drömläget

Enligt den gängse (amerikanska) politiska myten har en ny regering 100 dagars smekmånad. Under den tiden ska den driva igenom de centrala delarna i sin politik. Frågan är om det gäller för alliansen den här gången.

Själv blev jag förvånad över kommentarerna från vinnarsidans politiker. I min enfald trodde jag att strategin att svartmåla stora delar av den svenska ekonomin var just en strategi. Något som underlättades av att en stor del av medierna gav en skev bild av det ekonomiska läget i landet. Men det tycks som om de flesta av alliansens politiker, av kommentarerna att döma, faktiskt tror att Sverige befinner sig i någon sorts kris.

Här behöver våra nya politiska ledare en rejäl dos upplysning. En lämplig läromästare kunde vara en klok och erfaren ekonom som moderaternas chefsstrateg Anders Borg. Han kunde lära dem att Sveriges offentliga finanser är bland de bästa i västvärlden. Att vi har låga löneökningar, låg inflation, snabbt stigande sysselsättning samt stora överskott i handeln med utlandet. Om politikerna inser detta så kan de fatta bättre beslut för att hålla hjulen rullande. Så använd gärna några av de 100 dagarna till att läsa på! Annars är risken stor att ni vidtar fel åtgärder.

En av de viktigaste uppgifterna är att slå vakt om den arbetsfred och den återhållsamhet på löneområdet som blivit kutym på arbetsmarknaden. Det gäller att inte provocera arbetsmarknadens parter för mycket. Lämpligt nog finns ett stort utrymme för skattesänkningar som kan användas för att underlätta nästa års stora avtalsrörelse.

Sälj gärna statliga företag, men gör det med förnuft och använd inte statsskulden som argument eftersom det inte finns någon nettoskuld. Se också till att eventuella försäljningar ökar konkurrensen eftersom det gagnar konsumenterna. Gör till exempel inte misstaget att sälja bolåneinstitutet SBAB till någon av storbankerna.

Det finns en tydlig åldersprofil på alliansens politik. De stora vinnarna finns bland de lite äldre och väletablerade hushållen som slipper förmögenhetsskatt, fastighetsskatt och får lägre inkomstskatt under mandatperioden. Om alliansen vill vinna även nästa val måste den nog se över ungdomarnas situation. Maud Olofssons förslag att underlätta för företagen att anställa ungdomar var en frisk fläkt i valrörelsen. Tar man efter den danska flexicurity-modellen, som bland andra Svenskt Näringsliv vurmar för, så är inte sänkta ersättningsnivåer högprioriterade. Erfarenheten därifrån visar att det fungerar bättre med morot för företagen än med piska för arbetstagarna.

Alliansen har alltså något av ett drömläge. Ett av Göran Perssons kännetecken var att sätta upp olika kvalitativa mål för ekonomin, oftast under stort motstånd från diverse ekonomiska experter. Det skulle vara överskott i statsfinanserna, 80-procentig sysselsättningsgrad, 4 procents öppen arbetslöshet, halvering av socialbidragen med mera.

Det finns goda förutsättningar att i princip alla dessa mål nås de närmaste åren, givet att den internationella konjunkturen håller i sig. Det måste kännas bittert att förlora makten just inför en sådan skördetid.