Alla är vinnare

Dags att granska Skatteverkets fortsatta slöseri med skatte­medel?” undrade en anställd på ett stort private equity-­bolag i ett mejl till Affärsvärlden i förra veckan. Det mot bakgrund av att Skatteverket har plöjt ner miljontals kronor i domstolsprocesser som de sedan förlorade. Skälet var naturligtvis Högsta förvaltningsdomstolen beslut att inte ta upp frågan om huruvida Nordic Capitals rådgivningsbolag skulle betala arbetsgivaravgifter på de ersättningar som riskkapitalisterna har erhållit som ”carried interest”. Därmed vann kammarrättens dom från december 2013, som Nordic Capital vann, laga kraft. Av de 702 miljoner kronor som Skatteverket hade hoppats kamma hem blev intet. Sannolikt inte heller av de efterföljande miljarder som statskassan förmodligen hade kunnat håva in om domen hade gått Skatteverkets väg.

Från private equity-håll är kritiken mot myndigheten hård. Korståget mot branschen måste sluta, uppmanar flera representanter och tillägger att stats­tjänste­männen inte vet vad de håller på med.

– Det visar att Skatteverket har varit helt ute och cyklat, kommenterade Riskkapitalföreningens ordförande Gabriel Urwitz till Svenska Dagbladet.

Vad ”helt ute och cyklat” betyder är förstås en definitionsfråga. Förvaltningsdomstolen och kammarrätten dömde olika, vilket visar att frågan är komplex. Men alla tre domarna i kammarrätten kom till samma slutsats. De som har fått ”carried interest” har investerat i fonden, därmed ska bonusen skattas som inkomst av kapital, inte som inkomst av tjänst. Och då ska förstås inte heller arbetsgivaravgift utgå.

Huruvida Skatteverket bedriver ”korståg” mot just riskkapitalisterna beror nog på vem man frågar. Frisörer och krögare som har utsatts för Skatteverkets granskningar genom att tjänstemännen oanmälda kommer in och kontrollerar personalliggare och kvitton eller har stängt ner barer ett par timmar för att kolla att allt som säljs har slagits in i kassan, tycker kanske att de är minst lika hårt ansatta, inte minst de som driver sina bolag seriöst och skattar för varje krona. De är bara inte lika tongivande i debatten som resursstarka utköpsspecialister och saknar möjlighet att anlita pr- och lobbyingfirmor.

Att minimera skattekostnader är lagligt. Fråga en slumpmässigt vald skattejurist och svaret blir troligen att det dessutom ingår i företagsledningens uppdrag från ägarna. På samma sätt som ledningen arbetar för att hålla råvarukostnader och personalkostnader nere, ska den göra vad den kan för att få ned skattekostnaden.

De allra flesta större företag ägnar sig åt skatteplanering på ett eller annat sätt. Men alla vet att uppläggen kan komma att granskas. Och i synnerhet den som tänjer på gränserna kan komma att prövas. Det är spelets regler.

Det är att pröva vissa av dessa regler när det gäller riskkapitalbolagen och deras anställda som Skatteverket har ägnat sig åt de senaste åren. Självklart med insikten om att risken finns – eller kanske till och med är stor – att verket förlorar. Eftersom några av landets främsta skattejurister, några kanske med bakgrund på Skatteverket, har konstruerat flera av uppläggen, vore det märkligt om inte åtminstone några av dem höll i domstol. Men för Skatteverket – och i förlängningen finansdepartementet – är den juridiska prövningen ändå värd besväret. Processen tydliggör nämligen för riskkapitalisterna att de har ögonen på sig.

En viktig effekt av att de kontantintensiva branscherna granskades hårt för några år sedan blev att mycket av den svarta verksamheten försvann. Det resulterar inte bara i högre skatteintäkter för staten, det skapar också bättre konkurrensförhållanden mellan dem som verkar på marknaden. Alla konkurrerar på lika villkor.

Nu har ju inte private equtiy-firmorna ­ägnat sig åt svartarbete, men granskningarna har fått i gång en debatt som bland annat har resulterat i att en del riskkapitalbolag har beslutat lägga sina fonder i Sverige (även om skatteuppläggen bakom lär vara avancerade även där). Flera personer i branschen har också valt att flytta hem sin ”carried interest” från länder som Cypern och Neder­länderna när Skatteverkets granskningar påbörjades för cirka åtta år sedan. För att nämna några exempel. Och det innebär ju att statens skatte­intäkter blir högre än de var innan, även om de blir lägre än om pengarna beskattades som inkomst av tjänst. Det i sig kan antagligen motivera Skatteverkets kostnader för granskningen.

Samtidigt är det säkert sant som Garbriel Urwitz säger att processerna har legat ”som en våt filt” över hela sektorn i många år. Det har inneburit mycket arbete och stora kostnader för advokater och annat, och det har stört verksamheten rent allmänt. Med de nya domarna skapas förhoppningsvis tydlighet i reglerna och förutsättningar för eventuella ändringar i regelverket. Förhoppningsvis har det också tydliggjort behovet av en skattereform.