Afv:s Kinaexpert: Räkna med fler sanktioner och ett nytt kallt krig

Relationen mellan världens två mäktigaste länder är så skör att förhoppningarna om ett närmande nu har punkterats tillsammans med en luftballong. Uppgifterna om en kinesisk spionballong över USA i början av februari kom förvisso inte som någon överraskning för amerikanska myndigheter. De hade nämligen följt dess färd från Kinas sydligaste provins Hainan i slutet av januari, till Alaska via militärbaserna på Guam och Hawaii.

Men när det tack vare kommersiell flygtrafik kom till allmänhetens kännedom att ballongen befann sig över den nordamerikanska kontinenten, och dessutom vid viktiga faciliteter för kärnvapen i Montana, så var Washington tvunget att agera.

Den 1 februari uppmanade utrikesminister Antony Blinken och hans ställföreträdare Wendy Sherman i tysthet kinesiska diplomater att göra något åt saken, och tillade att Joe Biden snart kommer göra ett offentligt uttalande om spionballongen. Enligt uppgift verkade informationen komma som en överraskning för de kinesiska tjänstemännen.

Det tog sedan 36 timmar efter att Pentagon först uppmärksammat ballongen, innan Kinas utrikesministerium bakom stängda dörrar förmedlade till USA:s ambassad i Peking att det handlade om en harmlös civil forskningsballong som tappat kursen.

När det sedan stod klart att man missbedömt allvaret i situationen, gick kinesiska diplomater från att säga att man saknade kontroll över ballongen till att man snabbade på dess hastighet i riktning bort från amerikanskt luftrum. Kinas utrikesministerium beklagade även öppet situationen, vilket är mycket ovanligt.

Men detta räckte inte. Vid sidan av att USA den 4 februari sköt ned spionballongen när den slutligen nått kusten, så ställde Blinken in sin resa till Peking som skulle ha blivit det viktigaste diplomatiska besöket länderna emellan på fem år.

”Hitta ett golv”

Grunden för Antony Blinkens resa lades under det ansträngda möte som Joe Biden och Kinas ledare Xi Jinping hade i samband med G20-mötet på Bali i november i fjol. Tanken var att utrikesministern skulle träffa såväl kinesiska toppdiplomater som Xi själv för att ”hitta ett golv” varifrån den usla relationen mellan världens två mäktigas länder inte kan försämras ytterligare.

Det var hela fem år sedan en så högt uppsatt tjänstemän från endera sidan besökte det andra landet och träffade dess ledare. Sedan Kina i början av förra året slutligen övergav sin nolltolerans mot covid-19, så har något av en charmoffensiv kunnat anas från Peking.

Kinas statliga medier har tonat ned retoriken mot USA. I stället har fokus legat på samarbete och en tydlig vilja att locka utländska investeringar, vilket inte minst märktes i form av löften från Kinas ekonomiska toppolitiker Liu He vid det Världsekonomiska forumet i Davos i januari i år.

USA har hörsammat detta genom att upphöra med utfärdandet av nya sanktioner mot företag med kopplingar till Kinas militär. I stället har man arrangerat möten och planerat resor till Kina för bland annat Blinken och finansminister Janet Yellen.

Nya sanktioner att vänta

Under slutskedet av kalla kriget på 1980-talet uppgick den årliga handeln mellan USA och Sovjetunionen till cirka två miljarder dollar. Trots handelskrig och allt prat om frikoppling så nådde handeln mellan USA och Kina i fjol en ny rekordnivå på drygt 690 miljarder dollar, alltså närmare två miljarder dollar om dagen.

Sammanflätningen innebär ett grundläggande ömsesidigt intresse av ekonomiskt samarbete. Men nu ställs dessa förhoppningar på ända.

En vecka efter nedskjutningen av spionballongen svartlistade USA fem kinesiska företag och ett forskningsinstitut med kopplingar till utrustningen. Ballongen är även vatten på kvarnen för de kongressledamöter som vill införa nya lagar kring amerikanska investeringar i Kina med hänvisning till USA:s nationella säkerhet.

En kommitté i representanthuset har i över ett års tid utformat ett regelverk som ska hindra amerikansk finansiering av teknologier som kan gynna kinesisk militär eller säkerhetstjänst. Likaledes förväntas en ny exekutiv order komma från Joe Biden på samma område redan nästa månad.

Spionballongen – fullt synlig i himlen likt en käftsmäll för den amerikanska allmänheten – gör det svårt för folkvalda politiker att motsätta sig sådana ambitioner eller för Biden att gå mjukt fram.

Vems ballong?

Själva åsynen är bara en av flera faktorer som får ballongen att framstå som klumpig och föråldrad. Men faktum är att en spionballong har flera fördelar jämfört med de satelliter som används för liknande aktiviteter.

En ballong kan hovra över samma ställe länge vilket innebär möjligheter att mer effektivt övervaka kommunikationer och enklare ta högupplösta bilder eller videor på en särskild plats. Dessutom är ballongerna svårare än spaningsflygplan att upptäcka på radar.

Samtidigt är det oklart vem som har kontrollerat ballongen, eller vad syftet med färden vid just denna tidpunkt varit. Teorier innefattar att mer hökaktiga aktörer inom Kinas militär medvetet ville sabotera Blinkens resa.

Enligt uppgifter i bland annat Wall Street Journal var det dock Xi Jinping som till sist – ett och ett halvt dygn efter den första påstötningen från USA – gav klartecken för utrikesministeriets uttalande om att ballongen var för civila forskningsändamål men olyckligtvis blåst ur kurs.

Det är inte vad ni gör men hur ni gör det

Det är förstås allmänt vedertaget att USA och Kina spionerar på såväl varandra som på andra länder. Övervakning av detta slag sker dock i regel från rymden, utan kränkningar av nationellt luftrum. Det är alltså metoden snarare än ambitionen som ligger bakom USA:s reaktion.

Från amerikanskt håll är man övertygad om att spionballongen medvetet styrdes till Alaska. Om det sedan var starka vindar som sedan oväntat tog den vidare, så förklarar det ändå inte varför ballongen befann sig över känsliga militära installationer så pass länge.

Inte heller ledde villovägarna till att funktionen för självförstörelse aktiverades. Ballongens natur ställdes sedan utom rimligt tvivel när vrakdelar innefattade kameror och antenner som kan överföra krypterad information till kinesiska satelliter.

Förvisso har liknande kinesiska ballonger även tidigare svävat över amerikanskt territorium. Men då främst över militärbaser i Stilla havet, på relativt korta uppdrag där de i regel inte har dröjt kvar eller ens korsat större landmassor.

Sammantaget fick detta USA:s regering att öppet avslöja vad man visste om Kinas program för spionballonger, som ska ha skickats till över 40 länder på fem kontinenter.

Kinesisk irritation

Efter att USA skjutit ned ballongen så förändrades Kinas fokus från att försöka rädda Antony Blinkens resa till en mer konfrontativ hållning. Utrikesministeriet beskyllde USA för att skada den bilaterala relationen genom att överreagera i strid med internationell lag.

Den kinesiske toppdiplomaten och tidigare utrikesministern Wang Yi lät Blinken veta att Kina inte kommer acceptera antaganden eller överdrifter. Kinas försvarsminister Wei Fenghe vägrade att plocka upp luren då USA:s dito Lloyd Austin ringde. Kommunistpartiets tidning Folkets dagblad dundrade att hegemonin finns i USA:s blod.

Den aggressiva tonen i statliga medier göder i sin tur retoriken på nätet. På sociala medier menade inflytelserika nationalistiska röster att det som inträffat ger Kina rätt att skjuta ned amerikanska spaningsflygplan kring Taiwan och i Sydkinesiska havet.

Paralleller med 2001 är relevanta, då ett amerikanskt spaningsflygplan kolliderade med ett kinesiskt stridsflygplan som försökte skrämma bort det med en rad riskfyllda manövers.

Den kinesiska piloten dog, medan samtliga 24 amerikanska besättningsmedlemmar kunde nödlanda på ön Hainan i södra Kina. De kunde sedan alla återvända helskinnade tillsammans med sitt flygplan; låt vara några månader senare när kineserna studerat teknologin ingående.

Men det var i en tid då Kinas utrikespolitik baserades på Deng Xiaopings doktrin om att bida tid och dölja styrka. Utan internet behövdes ingen hänsyn heller tas till bombastiska nationalister.

Likaledes kunde George W. Bush utan bakslag uppfylla villkoret att be om ursäkt för att den kinesiska piloten dött. Något som i dag skulle ge svidande kritik från såväl kongressen som väljarkåren.

Bristande kommunikation

I takt med pågående militär upprustning ökar även risken för en felkalkylering eller missberäkning med ödesdigra konsekvenser. Därför har framför allt Joe Bidens administration ofta pratat om nödvändigheten av ”skyddsräcken” i form av att direkta militära kommunikationskanaler eller regler kring hur fartyg och stridsflygplan kan interagera säkert.

Peking har dock inte varit lika intresserat av detta, utan menar snarare att ett säkert avstånd för den amerikanska militären är långt utanför de områden i Östasien som Kina gör anspråk på.

Icke desto mindre innebar Blinkens resa en möjlighet att etablera den sorts kommunikationskanaler som kan undvika missförstånd i stil med spionballongen. Ironiskt nog ledde den till att de ideologiska skillnaderna framstod som ännu tydligare.

I sitt State of the Union-tal i mitten av februari nämnde Joe Biden Kina fem gånger, inklusive illa dolda referenser till spionballonger. Dagarna innan höll Xi Jinping en viktig studiecirkel för högt uppsatta tjänstemän, där Kinas modell framhölls som en förebild för andra utvecklingsländer att ta efter då man ”krossat myten att modernisering betyder västernisering”.

Osäker framtid

Spänningarna märktes även då Antony Blinken i helgen träffade Wang Yi vid den årliga säkerhetskonferensen i München, som hölls 17–19 februari. Blinken uppgav efter samtalet att han fördömt spionballongen och understrukit att detta inte får ske igen. Han varnade även för att Kina verkar förbereda att förse Ryssland med vapen i konflikten om Ukraina, samt att USA delat denna underrättelseinformation med sina allierade.

Wang Yi fortsatte å sin sida att envisas med att det var en civil ballong med begränsade styrmöjligheter som kommit på avvägar, och anklagade på nytt USA för att bryta mot internationella lagliga normer genom att förstöra den.

Han beskyllde vidare USA för att försöka hindra Kinas ekonomiska utveckling. En inte alls helt ogrundad uppfattning i Peking, med tanke på bland annat sanktionera kring mikrochip och halvledare som USA nyligen fått med sig Europa, Taiwan och Japan på.

Efter München åkte Wang Yi till Moskva, där han nu i veckan träffade Vladimir Putin och underströk hur de båda ländernas ”bergfasta” relation klarar av alla internationella utmaningar. Även Xi Jinping planerar enligt uppgift att besöka Putin under de kommande månaderna, samtidigt som han är en av få viktiga världsledare som sedan den ryska invasionen ett år sedan inte har pratat med Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj ens på telefon.

De upptrappade motsättningarna bådar inte gott med tanke på att representanthusets nya talman, republikanen Kevin McCarthy lovat att besöka Taiwan. Då hans företrädare, demokraten Nancy Pelosi, i somras genomförde samma resa svarade Kina med omfattande militärövningar i området.

Dynamiken gör att risken för en återupprepning av incidenten 2001 är påtaglig. Om spionballongen innan dess inte fått USA och Kina att upprätta ordentlig kommunikation, kan vår tids kalla krig få en ny Kubakris snabbare än någon önskar.