Afv för 90 år sedan: Alla vill fjärma sig från Ivar Kreuger

Så här kommenterade Affärsvärlden en Kreugerrapport för 90 år sedan, i början av år 1933.

”Huvudsakliga skälet till de enorma förluster eller nära nog totalförluster, som koncernen åsamkat privatkapitalet, är en värdeminskning å faktiska tillgångar, delvis av samma slag som alla andra företag haft under krisen. Enbart genom IK:s (Ivar Kreugers, reds. anm.) bedrägerier kunna alltså förlusterna icke förklaras.”

Huvudfrågan var inte på vilket sätt den omsusade finansfursten hade dött utan hur många företag och privatpersoner han skulle dra med sig i döden.

Ivar Kreuger hade verkligen uppfattats som en lysande finansman, nu fjärmade sig alla från den döde och övervägde hur de skulle kunna undgå att dras med i fallet.

En bedragare hela tiden? Snarare en riskvillig och högt begåvad tekniker och arbetsnarkoman som redan femton år tidigare hade skuldsatt sig för hårt i den stora tändsticksaffären.

Det var innan den svenska inflationsbubblan sprack på börsen och krigsslutets väntade högkonjunktur förbyttes i nöd på grund av den globala ”spanska sjukan” och ”revanschpolitiken” i Versaillesfreden. Blågul stålbadspolitik dessutom, som knäckte nästan alla belånade svenska ägare tillsammans med nästan alla finansföretag. Utom IK:s.

Han såg bara en väg ut, mer pengar från USA, där han hade kontakter. Ett tag tycktes han oövervinnlig. Mer än två miljarder kronor förmedlades över Atlanten till 30 olika länder och Kreuger & Toll emitterade det ena räntegaranterade värdepapperet efter den andra.

Så kom kraschen på Wall Street och sedan klimatchocken på prärien som kastade USA in i djup nöd och 8 miljoner tyskar i svält. Lägg därtill att IK förhandlade både Stalins och Mussolinis farliga hejdukar.”Polycrisis” är inget nytt.

Vilken högbelånad finansman skulle ha klarat allt detta? Någonstans på vägen blev den skicklige riskkapitalisten en simpel bedragare och imperiet en osannolik härva.

Affärsvärlden skriver:

”För övrigt återstår att förklara hur nämnda 432 mkr förbrukats, ty att endast en mindre del därav kan ha förbrukats för IK:s egna behov är väl tydligt.”