Då och nu
Afv 1918: Börshausse under första världskrigets inflationsyra
”En svår baissestämning har kommit över vår fondbörs, den förut genom åtskilliga veckor rådande svaga och återhållsamma tendensen byttes de senaste dagarna i kraftig depression”, skrev Affärsvärlden år 1918.
Vilka bolag var det som drev den stora börshaussen under första världskriget? Det var förstås krigsinflationen, men den som köpte aktier i göteborgsrederiet Svenska Lloyd fick ta del av statliga försäkringar av förlorat tonnage så att börsvärdet kunde öka mer än 25-falt. Och att varuhuset NK – med lyxprodukter för de rika – drog iväg med tolvfaldig ökning visade hur aktiespekulanter fick pengar att spendera på dyrgripar.
I jämförelse med sådana ytterligheter framstod nog Aseas uppgång med 650% nästan normalt. Under fem år redovisade Västeråsföretaget ökad balansomslutning med 48% om året (!) vilket omräknat till real tillväxt motsvarade 23%. Förklaringen till expansionen var de snabba statliga utbyggnaderna av vattenkraften, både i Sverige och Norge. Norska Rjukan och Svenska Trollhättan var två gigantiska nordiska vattenkraftprojekt som startats strax före kriget och ordrar lades på elva respektive 15 stora Aseageneratorer. Svaelgfors, Porjus och Älvkarleby kom därefter med ordrar på sex respektive tolv generatorer.
Fyrbolaget Aga, som hade satt börsrekord redan 1912, plussade på med ytterligare 190%, och det lilla SKF rullade verkligen kulor: aktiekursen var upp 340%.
De större svenska bankerna lånade i inflationsyran ut pengar till aktieköp och köpte på sig den ena provinsbanken efter den andra. Deras olika emissionsbolag växte så det gjordes pengar inte bara på räntor utan också på företagsomstrukturering.
Det fanns faktiskt förlorare också. Det stora järnmalmsbolaget Gränges som så totalt hade dominerat föreställningen för 1912 gick bara sidledes när pressade tyskar var de enda köparna. Socker- och bryggeritrusten hade vanliga människor som kunder och gick från att vara hyllade till att bli glömda.
Under krigsinflationen hann många börsföretag inte höja lönerna i takt med inflationen och därför fick styrelserna mer inflationsluft att dela ut. Det nyligen utbyggda börshuset kunde bågna av affärer medan det pågick hungerdemonstrationer med arbetare på gatorna utanför.
Det genomfördes hundratals nyemissioner på A-listan och aktiviteten stegrade från 50 miljoner per år 1914 till 1,6 miljarder 1918! Hur man lyckades hantera denna volym manuellt kan man undra över, men Stockholms unge börschef Åke Belfrage hade beställt en formidabel börstavla byggd på reläteknik, som gjorde att börsuppropet i många år var världens tystaste och effektivaste.
Bankerna låg i slutet av perioden ute med närmare två miljarder i lån till aktieköp. Det var väldigt allvarligt eftersom den påbörjade baissen skulle pågå i tre år och ett kvartal, den längsta börspinan i Affärsvärldens långa historia.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.