ABB-styrelsens olustiga spel

Det finns olustiga inslag i spelet kring de tidigare ABB-cheferna Percy Barneviks och Göran Lindahls pensioner och andra förmåner. Det är svårt att frigöra sig från tanken att nya ABB-ledningen vill hitta syndabockar för en utveckling som gått snett.

I helgen blev en överenskommelse klar som innebär att de båda ska betala tillbaka 55-60 procent av vad de skulle ha fått enligt avtal med ABB. Barnevik ska betala tillbaka 90 av 148 miljoner schweizerfranc, Lindahl 47 av 85 miljoner schweizerfranc. Det påpekas att återbetalningarna inte innebär medgivande av någon legal skyldighet.

Tvingade till uppgörelse

Pressen på de två blev så stor att de i praktiken tvingades till en uppgörelse. De orkade inte med en eventuell rättslig process. Något direkt olagligt verkar dock inte ha ägt rum. Det förefaller röra sig om avtal som verkade rimliga när de skrevs, men som sedan visade sig vara alltför generösa. Grundregeln är dock att ingångna avtal ska gälla.

Normalt brukar diskussioner om ersättningar hållas internt, för att inte skada företaget i fråga. ABB har definitivt tagit stryk av det som skett. Under hösten hade den nedpressade aktiekursen börjat repa sig. Men den föll snabbt tillbaka när ABB valde att offentliggöra kraven på återbetalning för precis en månad sedan.

Dormann och Ebner höll tyst

För många i Sverige och Schweiz blev detta en Barnevikaffär. För andra, inte minst amerikanska placerare, blev det en ABB-affär. Det kan inte stå rätt till i ett företag som tar strid med sin gamla ledning om olika förmåner, resonerade de och sålde sina aktier.

I huvudrollerna för affären finns främst Jürgen Dormann, styrelseordförande i ABB sedan november i fjol, och Martin Ebner, schweizisk finansman och storägare i ABB sedan början av 1998. De har haft det största intresset av att få fram syndabockar så att deras egna insatser framstår i en bättre dager.

Dormann kom in i ABB:s styrelse i april 1998, Ebner i februari 1999. Båda har haft gott om tid att intressera sig för Barneviks och Lindahls förmåner. Men detta prioriterades inte när ABB gick bra. Från slutet av 1998 till sommaren 2000 trefaldigades ABB-kursen. Under denna tid var Dormann och Ebner tysta.

Sedan började det gå utför. Jörgen Centerman, som tog över som vd vid årsskiftet 2000/2001, lyckades inte vända utvecklingen. När börsraset fortsatt en tid dök plötsligt de gamla avtalen om pensioner och andra förmåner upp. Barnevik och Lindahl hängdes ut i media som girigbukar och fördömdes av alla, även av familjen Wallenbergs företrädare.

Wallenbergs beroende

Familjen Wallenberg har varit starkt beroende av Percy Barnevik. Han förändrade i grunden deras bolag Asea och genomförde sedan fusionen med Brown Boveri 1988. För familjen Wallenberg följde en kraftig förmögenhetsökning. Under åren 1980-1996, när Barnevik var vd för Asea/ABB, hade familjen en bättre avkastning på sina aktier i Asea och ABB än vad aktieägarna i General Electric, under ledning av Jack Welch, fick under motsvarande tid. Därefter har dock inte ABB kunnat matcha GE (se analys av GE på sidorna 30-35).

Barnevik var guld värd för Wallenberg. Det är lätt att glömma bort hur stor Barnevik var i början av 1990-talet. Han var större än Jack Welch, vilket är svårt att förstå i dag. De pensionsavtal Barnevik fick var präglade av den knapphetsprissättning som alltid råder på en uppburen ledare. Barnevik hade en alternativ arbetsmarknad i USA och sägs ha varit påtänkt för flera vd-jobb, bland annat för General Motors och IBM.

Naturligtvis har Barnevik och Lindahl ett ansvar för att det inte gått så bra för ABB under senare tid. Men styrelsen, med Dormann, Ebner och olika representanter för Wallenberg, har också skäl att begrunda sina egna insatser. Styrelsearbetet har inte fungerat väl när ett företag så plötsligt får så många problem på en gång.

Minskat förtroende

Den nya pressade ABB-ledningen har lyckats lägga huvuddelen av skulden för företagets svaga utveckling på Barnevik och Lindahl. Det belopp de ska återbetala, 137 miljoner schweizerfranc, eller 850 miljoner kronor, är numera en betydande summa för det förlusttyngda ABB.

Men det som vunnits på denna typ av kostnadsjakt har förlorats i minskat förtroende på aktiemarknaden. Sedan Dormann tog över som styrelseordförande i november har ABB tappat 35 miljarder kronor i börsvärde.