1931: I skuggan av Kreuger

Affärsvärlden har en tendens att fira sina jubileer under krisår. År 1931, då tidningen fyllde 30 år, var sannerligen inget undantag från den regeln. I oktober detta år kollapsade den internationella finansmarknaden mer eller mindre. Den svenska riksbanken hade övergett guldmyntfoten i september och låtit kronan falla kraftigt.

Slutet för Kreuger

Att finansmannen Ivar Kreugers öde därmed beseglades visste naturligtvis ingen utom möjligen han själv. Hela året hade varit påfrestande, trots att Kreuger mot alla odds lyckats placera emissioner för 350 miljoner kronor på den internationella marknaden. Inlösen av lån, avtalsbundna utbetalningar i samband med olika nationers obligationslån och en generös utdelningspolitik åt snabbt upp detta, och finansmannen tvingades vända sig till de svenska bankerna och be om hjälp.

Den 48-årige Emil Fitger hade nu varit Affärsvärldens huvudredaktör i hela 17 år och hade fört tidningen till en av dess redaktionella höjdpunkter med balanserade och självständiga kommentarer. Om Kreuger skrev han i det här läget.

“De katastrofala kursfallen för Kreugerpapperen kan endast förklaras med den allmänna likviditetskrisen. Hela världens finansiella apparat är f n slagen i stycken.”

Kreuger hade bara lite mer än fyra månader kvar att leva.

Det har skrivits hundratals skrifter om Ivar Kreuger sedan dess, och debatten kring hans död och imperiets fall tycks aldrig ta slut. Det senaste bidraget, som är Sven Olof Arlebäcks Kreugerkraschen, är ett av de bästa inläggen hittills.

Men det finns en risk att debatten om Kreuger överskuggar andra spektakulära företagarfenomen från den här tiden. Ta Axel Wenner-Grens Elektrolux, som vid den här tiden fortfarande stavades med “k”. Det var något av den tidens Cisco eller Microsoft med världsledarskap i två tillväxtbranscher, dammsugare och kylskåp. Att andra världskriget skulle hejda frammarschen är en senare historia. Affärsvärlden skrev om Elektrolux i april att “bolagets verksamhet har knappast påverkats av lågkonjunkturen… försäljningen på samtliga marknader har sålunda under första kvartalet 1931 något överstigit motsvarande siffra för första kvartalet 1930. Det torde vara ytterst få affärsgrenar där detta varit möjligt”.

En annan märklig företagarbedrift var SKF, kullagerföretaget som på 24 år växt till att bli världens största och kanske det mest internationella företag över huvudtaget. Affärsvärlden beskrev på fyra tätskrivna sidor i april situationen i ett företag som har produktion och försäljning i snart sagt hela världen och avslutade med ett litet påpekande om ett dotterföretag som skulle bli stort.

“Volvo-intresset framträder nu som sagt för första gången. Nominellt 4,2 mkr i aktier i Volvo bokföras i 2,3 mkr. Då Volvo för 1930 lämnat 6% utdelning och får anses ha tillfredsställande framtidsutsikter, så synes bokvärdet å Volvoaktierna vara lågt.”