Volvos ägare bör snegla på Tesla Semi och Oboyas tillväxt imponerar men tär på kassan

Updates är Börsplus format för korta kommentarer om en eller flera aktier. Update om en aktie kan vara drivet av en aktuell händelse. Updates kan också ge åsikter om ett bolag där Börsplus inte gjort en mer komplett analys.

Volvos ägare bör snegla på Tesla Semi

Häromdagen lanserades Teslas nya bilmodell. Bloombergs expert menar att “Tesla Model 3 förändrar allt” och syftar på konkurrensen med traditionella bilar och bilbolag. Elbilar och självkörande fordon innebär även enligt aktiemarknaden en mörk framtid för bilindustrin. Bilägandet beräknas gå ner på lång sikt. Eftermarknaden väntas också pressas av att eldrift kräver mindre reparationer och service än bilar med förbränningsmotor. (Enligt banken UBS innehåller en elbil som GM:s Bolt bara 24 rörliga delar att jämföra med 139 rörliga delar i en VW Golf.)

Följaktligen värderas biltillverkare till skrotvärde med p/e-tal runt 4-10. Det är annorlunda för lastvagnstillverkaren Volvo (kurs 138 kronor 3/8) som nu handlas uppåt p/e 14 räknat på nästa års vinst eller hela p/e 21 räknat på fjolårsvinsten.

Jämfört med omsättningen (Price/Sales 0,9 på senaste 12 månader) värderas Volvo över sitt snitt och på nivåer som man bara legat över under korta perioder efter vilka aktien rasat.

Vi har alltid gillat Volvo och hade länge aktien i Börsplus portfölj men tog hem vinsten på klart lägre nivåer än dagens. Nu ser vi med förundran på hur omåttligt populär aktien har blivit. Vi kan exempelvis läsa i DI att 17 av 18 stora svenska institutioner är överviktade i Volvo.

Populariteten sammanfaller med en ovanligt hög värdering mätt som EV/Sales samt en cyklisk marknad som inte kan vara alltför långt från en avmattning. Marknaden ligger nu runt 300 000 fordon per år och det är inte långt från nivån 350 000 fordon som gällde under den förra toppen för snart tio år sedan. Då trodde industrin på den så kallade “supercykeln” med råvaruledd superefterfrågan på alla insatsvaror längs hela värdekedjan från gruva till konsument. Inte minst lastvagnar.

Utvecklingen mot självkörande fordon är klurig för bolag som Volvo. Man har inte råd att stå vid sidan utan måste investera för att framtidssäkra produkterna. Effekten på marknaden kan ta sig många olika uttryck.

På långa distanser lär semi-självkörande lastvagnar åka kolonner där endast den främsta är bemannad med en pigg förare som övervakar “autopiloten”. Längre bak i kolonnen kan en eller två ersättningsförare ligga och sova. Med denna modell kan kolonnen rulla i princip dygnet runt. Nyttjandegraden ökar alltså dramatiskt vilket gör att marknaden klarar sig på klart färre fordon än idag.

Eldrift av bussar är redan vardagsmat men det kommer nu även till lastvagnsmarknaden. Redan i september ska Teslas vd Elon Musk presentera den tunga lastvagnen Tesla Semi. (Hela filmen är superintressant men 2,5 minuter med start 19:35 in handlar om Tesla Semi.)

Andra, exempelvis Daimler, avfärdar Telsa Semi och menar att eldrift snarare kommer slå först för mindre lastvagnar för dagliga leveranser på korta distanser, där man enkelt kan ladda batterierna över natten.

Och glöm för all del inte att asiatiska lastvagnstillverkare hela tiden växer och på alltfler håll knaprar marknadsandelar från Volvo och andra. Visst håller Volvos vd Martin Lundstedt på med en mycket lovande vändning av bolaget. Men på medellång sikt undrar vi ändå om inte börsen är lite väl nonchalant till att det faktiskt går att tänka sig en framtid där Volvos framtid inte bara målas i rosa.

Förra gången Börsplus analyserade Volvo (se länk nedan som även innehåller en djupare bolagsbeskrivning) satte vi köp. Nu är kursen ungefär det dubbla och vi ser denna gång inget köpläge.

Oboyas tillväxt imponerar men tär på kassan

Oboya Horticulture (kurs 15,00 kronor 3/8), med ett börsvärde på 260 Mkr på Aktietorget, är en liten leverantör till odlingsindustrin som Börsplus tidigare skrivit om (neutral slutsats). Affärskonceptet går ut på att vara totalleverantör av förbrukningsprodukter som gödsel, krukor, förpackningar och andra produkter som odlare av exempelvis kryddor, blommor, och frukter använder. Bolaget grundades av den svensk-kinesiske entreprenören Robert Wu och just Kina är en viktig marknad för bolaget där även en stor del av bolagets tillverkning äger rum. I går onsdag släppte bolaget en halvårsrapport som visar på ett par saker:

• Tillväxtmässigt är Oboya på rätt spår med en organisk tillväxt på 26 procent under första halvåret. Rullande tolv månader uppgår nu omsättningen till 393 Mkr. Orderingången uppges dessutom vara god vilket indikerar fortsatt tillväxt.
• Andra kvartalet verkar generellt vara ett lite svagare kvartal men rörelsemarginalen på 2,7 procent var ändå en marginell förbättring från 2,2 procent samma kvartal förra året. Resultatet pekar mot att Oboya kan nå kring 4 procents rörelsemarginal 2017 jämfört med 3 procent 2016 (Börsplus siffra, justerat för återlagda tilläggsköpeskillingar). Utvecklingen går i rätt riktning men kanske något långsammare än vi ursprungligen skissade på.
• De korsvisa garantiåtaganden som tidigare fanns i koncernen har lösts upp. Det innebär att Oboya inte längre har några garantiåtaganden till huvudägarens närstående bolag, vilket vi ser som ett plus i kanten.
• Mindre positivt är kassapositionen och skuldsättningen. Det är något oroande. En hel del kapital har under det senaste året bundits upp i poster som lager, kundfordringar och förskottsbetalningar. På sitt sätt är det positivt eftersom det hänger ihop med högre omsättning och mer affärer. Men det är också tydligt att Oboya driver en kapitalkrävande verksamhet.

Utöver det har bolaget dragit på sig rätt så rejäla skulder för de förvärvsrelaterade tilläggsköpeskillingar som tids nog ska betalas ut. Åtminstone bortåt 40 Mkr i sådana skulder fanns per senaste årsskiftet. Det här är skulder som kanske inte bär samma typ av finansiella risk som banklån, men när dessa ska betalas behöver det finansieras antingen genom kassa eller med mer banklån.

Adderar vi tilläggsköpeskillingarna till nettoskulden, som vi gjort i tabellen nedan, är skuldsättningsnivån inte bara oroande utan alarmerande hög kring 10 gånger rörelseresultatet. Detta dessutom i en bransch som kräver kapital för att växa.

Ett alternativt händelseförlopp, som inträffat både 2015 och 2016, är att delar av tilläggsköpeskillingarna inte utgår. Då återförs den ej utbetalda tilläggsköpeskillingen som ”vinst” när skulden försvinner ur balansräkningen.

Det skulle kunna bli verklighet antingen om de förvärvade verksamheterna presterar dåligt (vilket inte är önskvärt), eller om Oboya helt enkelt strukturerar sina förvärv på så sätt att målsättningarna för tilläggsköpeskillingarna är svåra att nå.

Vi vet inte om det finns någon sådan systematik. Men den typen av återföringar skulle i vilket fall kunna ge intrycket av att resultatet i Oboya kortsiktigt ser väldigt starkt ut – men av fel anledning.

Det är alltid kul att följa tillväxtföretag men i i Oboya är det lite för mycket som svajar under översta raden för att det ska bli ett köpråd.