Nybörjarens drömplan för Ericsson

Det är förstås en slump men nästan exakt samtidigt som Börje Ekholm blir vd för Ericsson så blir Donald Trump president i USA. Det är lätt att tänka sig en värld där konfliktnivån mellan Kina och USA ökar framöver. Detta kan paradoxalt nog vara en fördel för Ericsson om det innebär att huvudkonkurrenten Huawei blir ”persona non grata” i USA och hos dess närmaste allierade.

Frågan är om inte Ericsson bör bli mer amerikanskt för att dra full nytta av denna eventuella Trumpeffekt?

Då tänker man osökt på ryktena om att IT-jätten Cisco ville förvärva Ericsson härom året. Istället blev det ett avtal om partnerskap som sägs vara ett bra sätt att adressera den branschglidning som sker när IT/internet/IP växer ihop med klassisk telekomteknik. Ericsson är unikt starka inom telekom men inte så mycket annat.

Ericsson sitter dock på en unikt värdefull patentportfölj som särskilt i allians med någon datakomjätte som Cisco eller Qualcomm skulle vara omöjlig att runda.

Medaljens baksida är att Ericsson av många anses lägga alldeles för mycket pengar på forskning och utveckling jämfört med vad man på senare år fått ut i form av nya lönsamma produkter.

En annan brist hos Ericsson är att bolaget egentligen aldrig nått framgång när man försökt sälja till andra kunder än teleoperatörer. Datasatsningarna på 1980-talet och telefonerna på 1990-talet är två äldre exempel och på 2010-talet har vi Ericssons mycket taffliga mediesatsning där kapitalförstöringen nog summerar till tiotals miljarder.

Ett stort frågetecken är hur beroende Ericssons nätverksprodukter är av tjänstebenet Global Services, och vice versa.

Här är några pusselbitar som är viktiga när Börje Ekholm nu sannolikt letar efter en ljusare framtid för Ericsson:

• En ökad konfliktnivå mellan USA och Kina vore nog bra för Ericsson men ännu bättre om man fick en starkare USA-förankring än idag.
• Telekom växer ihop med IT/IP-kommunikation. Ericsson har starka kort på hand och skulle må bra av en närmare allians med relevant IT-jätte.
• En sådan allians skulle potentiellt öka effektiviteten inom FoU.
• Ericsson är notoriskt dåliga på att sälja till andra kunder än teleoperatörer. Återigen skulle en IT-jätte kunna tillföra mycket.
• En joker är hur man hanterar tjänstebenet Global Services.

Kokar man ihop allt detta och lägger till att Industrivärdens A-aktier i Ericsson mycket väl kan vara till salu och att Ericsson har en historik av konstruktiva ägarsamarbeten som exempelvis Sony Ericsson så kan man spekulera i en ”drömlösning” med flera av nedanstående beståndsdelar.

1. Global Services säljs helt eller delvis. Kanske till ett amerikanskt tjänstebolag. Eller varför inte till en indisk IT-jätte som Tatas TCS eller liknande? Sådana aktörer har ju kombinationen av IT-kompetens, lägre löner och god vana av att både agera i utvecklingsländer och betjäna globala koncerner. Ett 50/50-ägt bolag vore vettigt.

2. Nätverksprodukterna knyts samman med Cisco eller annan amerikansk IT-jätte. Det kan handla om ett joint venture för FoU och IP eller en större lösning där Ericsson helt enkelt blir uppköpt. Det är inte längre otänkbart.

3. Ericsson får in ny strategisk storägare. Någon av ovanstående affärer kan kombineras med att Industrivärdens A-aktier byter ägare.

Detta är så klart väldigt komplext att ro iland men logiken finns där och Börje Ekholm är som klippt och skuren för uppgiften. Om det lyckas återstår att se.

I mitten av oktober, när Ericsson störtdök mot nya bottennivåer beskrev vi stämningen som ”eländes elände” men landade ändå i att aktien var kortsiktigt köpvärd på dåvarande låga nivåer. (I somras var SvD Börsplus slutsats mer negativ då vi skrev att ”Ericssons ägare bör räkna med fortsatt stålbad”.)

Aktien är nu runt 55 kronor inte längre fyndbillig men det finns helt klart intressanta spår som snabbt kan ändra bilden.