Ineffektiva marknader och ineffektiva italienare

Veckans plus: Ineffektiva marknader

Somliga hävdar att marknaden är helt effektiv. Vi gillar inte investmentbolaget Havsfrun nämnvärt (se kort analys här) men aktien har under många år haft ett ganska intressant handelsmönster kring utdelningsperioden. Här har det gått att få bra avkastning på kort tid för den som ägt aktien under rätt period. Klart bättre än att äga aktien året om, med tanke på medioker avkastning till höga kostnader i själva investmentbolaget.

Strategin är att äga aktien månaderna innan utdelning och sälja några dagar innan utdelningen avskiljs från aktien. Den som följt det har fått en riktigt bra avkastning på kort tid. Mönstret håller nästan oavsett hur många månader innan utdelningen man köper aktien (1–10 månaders ägande har alla gett överavkastning historiskt, men 3 månader verkar ha varit det optimala i termer av effektiv årsavkastning). Det viktiga är just att inte äga aktien månaderna efter att utdelningen avskilts.

Den här typen av mönster är givetvis klart ostabila. Att tillräckligt många känner till fenomenet kan räcka för att utradera det. Men än så länge verkar inte utdelningsrallyt i Havsfrun ha startat, och för den som vill spekulera i att samma mönster kommer upprepas igen kan det vara värt en chansning. Gör du en bra affär har du dessutom troligen bidragit till att göra marknaden lite mer effektiv. Men se upp: Se till att inte betala någon premie för ett i grunden sekunda bolag som Havsfrun.

Veckans minus: Ineffektiva latinare

Sommaren 2012 publicerade SvD ett par krönikor av undertecknad (se artikellänkar här bredvid) som handlade om den då akuta eurokrisen och hur det kunde tänkas sluta på lång sikt.

Det dröjde bara en vecka och sedan höll ECB-bossen Mario Draghi sitt berömda ”Whatever it takes”-tal. Störtfloden av nytryckta gratispengar från ECB är i praktiken ett sätt att pausa eurokrisen. Tryckpressarna kan dock inte gå för evigt och det är tydligt att krisen bara vilar sig lite. Det märks inte minst av att den tilltänkta räddningsaktionen av italienska Monte dei Paschi di Siena sannolikt är helt regelvidrig. Men än värre är att själva grundorsaken är helt obotad.

Sydeuropa spelar i en lägre division än Tyskland och kompani.

Man kan inte ha samma valuta för två regioner som utvecklas i helt olika takt om det inte finns rörlig arbetskraft eller massiva bidrag till den svagare parten.

Hur hopplöst det är för Italien och Tyskland att dela valuta påminns vi om när vi läser i en några år gammal rapport från Economist att Italien under tio år uppvisat en BNP-tillväxt som tillsammans med katastrofalt vanskötta länder som Haiti och Zimbabwe är sämst i världen.

Inte sämst i OECD utan sämst i världen. När hela världen kämpar för att bli mer produktiv är Italien bland de sämsta i klassen. Det säger sig självt att ineffektiva länder som Grekland och Italien inte kan konkurrera på samma villkor som Tyskland och andra framgångsrika länder. Med olika valutor regleras detta naturligt med olika valutakurser. Med samma valuta regleras det onaturligt med kriser, lögner och bidrag.

Grekland är ett litet land och kan inte på ekonomiska grunder stjälpa hela EMU. Men Italien är stort och det är också tydligt att Frankrike är ”mer Sydeuropa än Nordeuropa”. Frankrike har just inför en ny lag där anställda i bolag med mer än 50 anställda kan få rätt att strunta i att läsa e-post utanför arbetstid. Detta kan mycket väl öka produktiviteten per arbetad timme eftersom fransmännen helt uppenbart kommer arbeta mindre. Men det är inte ägnat att öka landets konkurrenskraft.

Nobelpristagaren Joseph Stiglitz skriver läsvärt om att EMU kan rasa ihop helt. Många talar om Eurozonens ”lost decade” men Stiglitz menar att det kan vara ”the last decade”. Den som lever får se. Den politiska utvecklingen mot allt större EMU-skepsis överallt gör att Super-Mario Draghi får allt svårare att hålla nere eurokrisens pausknapp.

NYTT OM VÅRA FAVORITER

På listan över Börsplus favoriter finns de aktier vi gillar lite extra bland våra köpråd. Du hittar hela listan här.

Varje vecka sammanfattar vi de förändringar som skett bland våra favoriter. Denna vecka plockade vi in Alpahelix som ett nytt bolag till listan över favoriter i kategorin förhoppningsbolag.

Avslutningsvis en kort sammanfattning av veckans analysskörd:

Alphahelix

Börsplus ser två intressanta saker i Alphahelix som sticker ut just nu och dessa är i vårt tycke BugScreener och ett planerat framtida joint venture inom tekniken HPE-PCR. Alphahelix är helt klart ett förhoppningsbolag men vi tycker om kombinationen av motiverade entreprenörer, flera ”skott i bössan” och en grundaffär som ger lite stadga. Risknivån är hög och likviditeten i aktien kass så köper man in sig måste man vara långsiktig.

Balder

Fastighetsbolagen faller när aktiemarknaden räds högre räntor. Nu värderas Balder till substansvärde och den förstklassige entreprenören Erik Selin får man alltså med på köpet. Även om ränteoron är delvis befogad tror vi Balder är en bra aktie för den som letar fastigheter till portföljen.

G5 Entertainment

Aktien rusar på börsen efter försäljningssiffror för fjärde kvartalet. Börsplus ser ett köpläge för den riskvillige som söker en kortfristig investering av mycket spekulativ sort. För den långsiktiga investeraren är Börsplus huvudscenario för G5 inte särskilt märkvärdigt. Dock har omsättningstillväxten varit massiv och frågan är om det inte nu finns hyggliga chanser att lönsamheten kan kliva upp mot 20 procent på lite sikt.

Ericsson

Börsplus lyfter några olika tänkbara vägar som Ericsson kan gå framöver. Där ser vi inte ett uppköp av en telekomjätte eller en USA-strategi som otänkbara. Ericsson har de senaste åren lagt alldeles för mycket pengar på forskning och utveckling jämfört med vad man på senare år fått ut i form av nya lönsamma produkter. Däremot besitter de en unikt värdefull patentportfölj som särskilt i allians med någon datakomjätte som Cisco eller Qualcomm skulle vara omöjlig att runda.