Länge leve monarkin

Det brittiska kungahuset har ännu inte yttrat sig om tv-serien The Crown, som just haft premiär på Netflix. Det vågar jag skriva en vecka innan den här texten går i tryck. Hur vågar jag det?

Jo, för att det brittiska kungahuset inte ­kommer att kommentera serien. Punkt.

Varför dra upp frågan? Anledningen är att DN (4/11) skrev: Den brittiska kungafamiljen lär vara medveten om The Crown men har än så länge inte yppat ett ord.

Än så länge. Meningen är förtjusande i sin omisstänksamhet. Ta exemplet Nobelpristagaren Bob Dylan och fundera på hur tvingande medieverkligheten är. En del ger kommentarer, andra inte, somliga bara när de själva vill. Drottning Elizabeth gör det inte.

Hon håller ett tv-tal om året, men ger aldrig intervjuer. År 1987 gav hon, av oklar anledning, ett 30 sekunders tv-filmat uttalande till ett väntande pressuppbåd. Och hon gav några kommentarer vid lady Dianas död tio år senare.

Alla i kungafamiljen utom hon har gett intervjuer. Vem ger intryck av att ha klarat sig bäst?

Reaktionerna på The Crown säger mer om de som reagerar, än om serien. I Sveriges Radio jämförde en kulturjournalist serien med Game of Thrones… Jag antar att han ville tala till de unga lyssnarna, men det vore bättre att dra paralleller till vår verkliga historia, inte till sagor. Och därmed göra klart vilken sorts tron som kom först.

The Crown är utmärkt för att lära sig hur monarkin fungerar. Men manusförfattaren Peter Morgan är en guide, i all sin tidstypiskhet. Han säger om drottningen: Hon betalar ett högt pris för sitt liv i lyxbur. Det är ett i sämsta mening modernt sätt att se på en människa som får ett uppdrag som kräver tålamod, kontinuitet och ansvarstagande och som svarar med att genomföra uppdraget. Antagligen skulle drottning Elizabeth inför sig själv fått betala ett ännu högre pris om hon inte löst uppdraget. Med den ålder hon nu uppnått, är själva hennes livsgärning det bästa beviset för det. Det värsta i livet är inte att lösa en svår uppgift, värre är att inte få någon uppgift.

Manusförfattaren säger också: Utan mötet med politiken är monarkin ganska ointressant. Pröva tanken att det är tvärtom. Utan monarkin är politiken en ganska platt historia. För makt i ett nollsummespel riskerar att hamna i värderingsbefriade och ganska råa strider… Sedan löser inte alla kulturer behovet av en värderingsbaserad struktur med monarki.

För en del fungerar Angelina Jolie och Brad Pitt som ”first families”. Och en del nöjer sig med sina politiska makthavare. Men att monarkin är ett system som värderas av många, även i länder där monarkin avskaffats, visar exemplet Rumänien. Där tvingades kungafamiljen abdikera 1947, men är nu tillbaka i landet och representerar republiken Rumänien.

Claire Foy som spelar drottningen i The Crown, säger att hon till en början inte förstod den dramatiska poängen. Varför spela en diskret kvinna som aldrig gjort något snedsteg? Nu ser hon det som att drottningen i sociala sammanhang har modet att inte göra något alls. Vill man fortsätta vara en samlande symbol, behövs bara små gester för att fylla rollen. Och humor. Känt är tillfället när drottningen av en nervös gäst fick frågan: Vad gör ni nuförtiden? Drottningen svarade: Still queen.

Att bara fortsätta är en av funktionerna ­drottningen upprätthåller. Hon kröntes i en tid när Churchill var premiärminister och Stor­britannien fortfarande hade matransonering. Nu gör drottningen studiebesök i livsmedels­kedjan Waitrose, och tittar möjligen på Game of Thrones. Eller inte.

För oss andra finns många anledningar att titta på The Crown. Ett är att förstå att monarkin, för att kunna fortleva, alltid förändras. För att citera Tomasi de Lampedusas roman Leoparden – vill man att allt ska förbli som det är, måste det förändras. Det finns tillfällen då det går fort. Drottningens kröning tv-sändes. 1952. Men snabbhet tillhör undantagen.

Så från det brittiska hovet kommer inga kommentarer till The Crown.

Frågor på det?

Vilket smicker

Det sägs att The Crown är en rekorddyr produktion. Med den vill Netflix nå ut till en målgrupp som tillhör en äldre, mindre teknikintresserad generation. Tack för komplimangen.